sticks and stones may break my bones, but words will hurt forever.

just nu gör det lite ont i hjärtat faktiskt.
det känns jobbigt att säga aldrig.
att säga aldrig mer.
men jag lär mig väl leva med det, antar jag.
jag menar, jag klarade ju det innan jag visste om din existens.
så jag borde klara det nu också.
men ändå, det här blev jobbigt.
aldrig, aldrig, aldrig.
jag gillar inte tanken.
jag gillar inte aldrig.

jag vill vara lycklig.

Gör din röst hörd.

Kommentera inlägget här är du go':

Ditt namn:
Remember me?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback