om mindre än en timme kommer dom och hämtar mig.
om mindre än en timme börjar den årliga 58(ungefär) mils resan.
om mindre än en timme ska jag åka bort, långt bort.
och lämna alla här hemma för en stund.
även fast stugan är den absolut bästa plats jag vet, så känns det alltid lika jobbigt.
för jag vet att jag alltid saknar lika mycket.

jag har nyss lämnat lillebror hos mormor och morfar.
sagt hejdå.
lillebror grät.
han fick storasyster att känna sig omtyckt och även jag började gråta.
jag börjar gråta igen, fina, fina lillebror.
försökte få honom att förstå att det inte är ett hejdå för gott, utan att jag kommer tillbaka.
gick väl sådär.

men iallafall, jag ska ha en toppenvecka.
slåss med myggen, bada och latcha i massor.

        här kommer det vara uppdaterat ändå.
        (thank god för mobilbloggningen. skämt)
        men aja, måste packa ner det sista nu.
        assvårt.

                           puss och kram och nyp i stjärten.